I have forgiven Jesus

Gånger X=mitt liv

Första dagen i tre:an och jag får sluta efter drygt en timmes så kallad lektion. Skönt med mjukstart, men jag besväras av tanken på att jag inte kan fördriva cirka sex och en halv timme på ett bra sätt i stan, utan måste åka hem emellan innan träningen. Efter en timmes väntan, eller tidsfördriv får jag nog erkänna, sitter jag på bussen på väg mot Landet Ingenstans. Väl hemma beger jag mig i princip direkt till träningen. Hopp på bussen igen. Denna gång kommer jag in till Slussen för tidigt och får en halvtimme till övers. Det blir väl till att vänta igen då. Det är okej.

Äntligen framme och äntligen till det jag kom hit för. Eller nej förresten. Jag tog fel på dag- det var visst imorgon det var träning.

Mitt liv är så jävla vikt. Plus att jag är pinsam som säger det av just den där speciella anledningen. Avundsjuk. Orden “jag vill också” dyker pang upp i mitt huvud: och de äcklar mig. Jag äcklar mig själv. Men vad gör man.

Himelen är skär med beigea inslag. Kvällssolen skiner, samtidigt som regnet öser och jag blir djup i den mån att jag vill gå ut i skogen och lukta. Idag har jag arbetat med tidningar, målat naglarna, åkt buss, lyssnat på Copy Cut (hint till Mr D- bäst för dig att du läser min blogg!) och ätit gott finskt godis. Jag ska snart gå och sova, som nu för tiden klassas som en av dagens höjdpunkter. En annan är att prata med dig.

Godnatter mina skatter.

Falun får numera en lite nyare och bättre innebörd, efter det att jag och mina fina spenderade sex dagar där på ett läger. Med det vill jag också säga att jag saknar, avskyr och beundrar en viss före detta tränare för Sofiaflickorna som gästtränade/tränade oss igen. Jag får väl vara en mes och böla allt vad jag orkar, men du förblir där du är. Allt förgäves.

Jävla fåglar.

Men äntligen är du hemma.

Det har varit Daniel och jag, men igår var det Daniel, jag och Frida.

Så fint, så mysigt. Tack du.

Kyla behöver kärlek. Men du är bara full. Förstår du inte, eller är det jag som inte förstår?

Imorgon räknas inte för nu.

If you know you know, if you know you know.