Jag vet inte vad det är med mig. Jag känner för, och kanske till och med är, elak och tänker elaka saker om allt och alla (i stort sett). Saker som jag inte lade märke till tidigare dyker upp från ingen stans och bara förstör. Varför kan kan jag inte plugga och koncentrera mig när jag som mest behöver det, och var det verkligen nödvändigt att storgrina när jag missade bussen, då nästa skulle kommit inom tio minuter?
Jag hatar puberteten, eller vad fan det nu är som gör mig så dum och fel. Jag saknar Simone så jag håller på att avlida och vill bara att hon ska komma och göra galna-proffessorns-felberäkning och å-vad-god-mat-det-vad-dansen för mig. Jag får väl skramla ihop till en kinaresa med expressfart till Hefei.
lazy days
Den här dagen har varit ganska tråkig, men välbehövlig. Jag var hemma från skolan idag, efter att jag igår morse vaknade med brännande och öm kropp. Men idag är det bättre. Förlåt Elin att jag inte kom till skolan, kanske kommer jag imorgon, eller i övermorgon.
Just nu ligger jag i min säng med laptop:en i famnen (som jag så många andra timmar gjort idag) och degar runt på nätet för att få tiden att gå. Jag hör pappa i köket när han håller på med laxpastan som ska ätas till middag. Den ska vara färdig om en halvtimme, och om man känner honom som jag vet man att han menar en timme. Det ska bli gott med mat.
Filosofisk som jag (egentligen inte) är har jag kommit på att när man är hemma och inte har ork till att göra någonting men tid, börjar man tänka. Man kommer ihåg saker som man förträngt. Man minns saker man ville göra men inte gjorde, inspiration som sjunkit ner i marken. Detta är mer än synd, och för att undvika det ska man börja skriva ner de sakerna. Hur bra som helst. Att skriva ner saker, som man sedan kan ta fram när man är dimmig i huvudet och saknar inspiration.
Slut på dagens tips.
Nu känns det som om jag inte har något mer att säga, förutom att jag saknar en viss Daniel och att jag vill att han kommer och smeker min mage oöm.
puss
