Beslutsångestens onsdag
Jag skulle kunna, jag har möjligheten (kanske?) att förse min vardag med mer frihet. Kan kan man väl, men vad är bäst? Vad borde jag göra? Frågor, frågor, jag behöver någon som kan svara på dem. Jag behöver en studievägledare.
Det var en gång en mattediagnos
I labyrinten finns det utgångar. Men den första, den som ligger mig närmast, vaktas av en fördjupning i marken med färgglada giftormar upp till kanten, vilka jag inte har något botemedel till om jag skulle bli biten.
Jag provar en annan väg, men dörren till friheten skyms fullkomligt av en förvuxen ek, och jag är försedd med varken yxa, såg eller dylikt.
Det sista och enda kvarvarande alternativet jag finner har inget handtag. Det finns bara en dörr med ett lås stort som mitt eget huvud, och jag är i avsaknad av nyckeln. Inga utvägar finns kvar.
Ja, bävan finns där. Det är jobbigt när det inte går.
