Måndag
Brainstorming angående ofrånkomligt tema: Ideal
Jag skrattar jag gråter jag ser mig i spegeln håller med mår illa och dubbelmoral. Jag blir ledsen jag blir mesig dum och det enda jag i grund och botten vill är att få vara nöjd (inte vara som dom=dubbelmoral för det vill jag (inte!)).
(Det skulle vara fint att vara) Månen: Är alltid vacker och för det mesta uppskattad, är för långt borta för att kunna höra vad alla säger, kan inte heller läsa och bli onödigt upprörd, den kan inte se och därmed inte se vad den skulle sett, inte ha något att jämföra med.
Allvarligt i-landsproblem
Varför, egentligen? Det måste vara den mest onödiga företeelse som finns. Jag hatar samhället.
Jag blir ledsen, arg och till viss del maktlös.
Tisdag
Jag rensar mitt dåliga samvete i takt med mitt rum, och det känns bättre när jag tar tag i uppgifter som skolan givit mig. Men du, du finns ändå där och gnager min vardag itu.
Tisdag
Första dagen i tre:an och jag får sluta efter drygt en timmes så kallad lektion. Skönt med mjukstart, men jag besväras av tanken på att jag inte kan fördriva cirka sex och en halv timme på ett bra sätt i stan, utan måste åka hem emellan innan träningen. Efter en timmes väntan, eller tidsfördriv får jag nog erkänna, sitter jag på bussen på väg mot Landet Ingenstans. Väl hemma beger jag mig i princip direkt till träningen. Hopp på bussen igen. Denna gång kommer jag in till Slussen för tidigt och får en halvtimme till övers. Det blir väl till att vänta igen då. Det är okej.
Äntligen framme och äntligen till det jag kom hit för. Eller nej förresten. Jag tog fel på dag- det var visst imorgon det var träning.
Lördag (som för övrigt faktiskt var en fin dag med mamma)
Mitt liv är så jävla vikt. Plus att jag är pinsam som säger det av just den där speciella anledningen. Avundsjuk. Orden ”jag vill också” dyker pang upp i mitt huvud: och de äcklar mig. Jag äcklar mig själv. Men vad gör man.
