Lördag, Hemma
Falun får numera en lite nyare och bättre innebörd, efter det att jag och mina fina spenderade sex dagar där på ett läger. Med det vill jag också säga att jag saknar, avskyr och beundrar en viss före detta tränare för Sofiaflickorna som gästtränade/tränade oss igen. Jag får väl vara en mes och böla allt vad jag orkar, men du förblir där du är. Allt förgäves.
Jävla fåglar.
Söndag, i behov
Jag har inte tränat på över en vecka. Jag har inte känt mig som jag brukar på över en vecka. Jag känner mig som om jag vore på väg att tyna bort. Är det på grund av saknaden som ständigt jagar mig, saknaden som hela tiden gör sig påmind och överröstar allt som fyller min vardag? Svaret är onekligt, enligt mig mening. Och jag blir inte av med det hur jag än bär mig åt. Påhittade lösningar håller bara i fantasin, inte i verkligheten. Det gjorde någon tydligt för mig.
Men jag vill! Vad händer då?
- Väx upp och kliv in i verkligheten. Din låtsasvärld passar inte för alla, och det är inte bara du som lider.
Förlåt, jag vet. Men jag vill.
