Torsdag/fredag
Jag tänker att om jag inte yttrar mig kan ingen se min utveckling, men det jag nog är mest rädd för är att det inte ska finnas någon sådan. I alla fall inte en som är värd att gå under den benämningen. På väg till utveckling duger inte. Verkligen inte. Ibland blir jag förbryllad över mig själv; att jag inte kommer på något nytt/revolutionerande/storslaget trots att jag blir äldre och större för varje jävla sekund som går. Jag menar hur svårt kan det vara. Jag inbillar mig att jag inte ser skogen för alla träd och där sätter jag desperat punkt.
Jag säger då det: hjälp.
Tisdag
Pappa utforskar Spotify och vädret har PMS. Det har jag själv också, men känner mig även inspirerad efter dagens utflykt till Nyckelviksskolan. Min framtid är ännu oskriven och jag hoppas på att få mer inspiration till den imorgon med hjälp av min studeivägledare. Fia och jag.
Söndag, och krisen kommer för tidigt?
Jag hittade de här. De är från år 2005, för 4 år sedan, vilket betyder att vi var 15 år. 15 år. Jag vet inte hur gammal hon var då, men jag vet att även hon var liten och späd.
